The sky is no limit

Spänn bågen!

Sikta mot dina mål!

Avfyra!

Med solsken i blick

Den gråtråkiga vintern fick kapitulera för denna soliga söndag.

Vi reste bakåt i tiden och besökte byn som ligger i staden.

Själen dansade i ren glädjeyra.

Tack min vän.

Det är halt att gå på klippor i februari, men nuet vill ha vårt besök

När årstiden kapslar in varandet i kalla hårda timmar,

handlar det om att gräva djupt.

Någonstans där ute finns dagen.

Himlen faller tungt över land och hav.

Bästa vän delar tystnaden och västkustvintern, vad mer kan man begära?

Jag har solsug...

Finnas, funnits, fanns

Jag finner dem.

De finner mig.

Snö-öar

Friheten lekte sin väg ut mot horisonten.

Äventyraren log och tog för sig.

Vinterbarnet summerade dagen och noterade i hjärtats arkiv.

På 8:e våningen i tidshuset

Lager på lager.

Tid som staplas i skikt.

Ett tvärsnitt rakt genom en vänlig lördag.

Minnen i ett hus utan tak.

Why?

Två typer i täckbyxor...

...tog en stillsam och tyst promenad längs havet. 

De uteblivna orden sa egentligen allt.

Vi delade sorgen från gårdagens overkliga och smärtsamma händelse,

vi delade nuet i den frusna sanden och såg tillsammans mot horisonten som förlöste en framtid.

Jag har en bästa vän.

Jag är rik.

Dimman är min vän

Viktlösa tankar som inte skäms för att gråta.

Känner mig omfamnad och beskyddad av staden och dimman.

Ingen av dem ställer färgglada krav på mig just nu och känslan är

trygg och fri.

Dimman låter mig vandra längs kända gator och vägar.

Den känner igen mig.

Jag ser utan att synas.

Jag fortsätter tälja på min framtid.