Tog en tugga av paradiset...

...det smakade utsökt...

Det finns vissa platser som utan tveksamheter känns som hemma.

Haverdal är just en sådan plats.

Två typer i täckbyxor...

...tog en stillsam och tyst promenad längs havet. 

De uteblivna orden sa egentligen allt.

Vi delade sorgen från gårdagens overkliga och smärtsamma händelse,

vi delade nuet i den frusna sanden och såg tillsammans mot horisonten som förlöste en framtid.

Jag har en bästa vän.

Jag är rik.

Lätta steg i tunga timmar

Jag minns varje steg av den promenaden.

Jag vandrar den åter och åter igen, när nätterna blir för tunga.

Jag går längs havet med lätta steg.

Away from time

Vissa stunder berörs inte av tiden.

Andra förmedlar den.

Lycka att under tystnad får ta del av berättelserna.

Kattegatt talade till mig

En ledig dag vid havet.

Påfyllning av energi och livskraft.

Jag hör hemma här.

Strandhugg

Om konsten att gå vilse...

Vandraren satte sig på ett krokigt träd och betraktade en, fram tills nyss, osedd strand.

Fantasin komponerade en sinnlig sommarkväll.

ps. jag hittade hem.

Obunden form

Stranden gör som den vill.

Sanden låter sig formas fritt, låter elementen skulptera den efter

behag och ögonblickets känslor.

Samspelet bygger på gränslös tillit.

Sunny Sunday

En folktom och minnesvärd stund på stranden.

Gott om plats för tanken att löpa fritt.

Anländer med ett utropstecken

Våren kommer med bestämdhet. 

Den avslutar sin inledande mening med ett utropstecken.

Svårt att ifrågasätta när solen skiner och vinden smeker med en försiktig värme.

Jag laddar batteriet till min kamera.

Mot havet!

Vinterstrand

Stilla, fridfullt och annorlunda.

Haverdal. januari 2011