tisdag 8 januari 2013

Dimman är min vän

Viktlösa tankar som inte skäms för att gråta.
Känner mig omfamnad och beskyddad av staden och dimman.
Ingen av dem ställer färgglada krav på mig just nu och känslan är
trygg och fri.

Dimman låter mig vandra längs kända gator och vägar.
Den känner igen mig.

Jag ser utan att synas.

Jag fortsätter tälja på min framtid.








23 kommentarer:

  1. Stämningsfulla dimbilder...och lite sorgsen text...Kram! :)

    SvaraRadera
  2. Välkommen tillbaka i bloggvärlden! Så väl du uttrycker dig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. wonderful pictures, I like them especially with that little bit of mist.
    congrats!

    SvaraRadera
  4. Fina bilder som skänker lugn...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja, dimma ger mig lugn, allt omkring mig blir så mjukt, utan vassa kanter.

      Radera
  5. Det fungerar fortfarande. Du syns inte.

    SvaraRadera
  6. Gå inte vilse bara. Fina bilder. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken! Jag hittar alltid hem.
      kram

      Radera
  7. Härliga bilder i dimman. Gillar mest ditt foto av gångbron.Ha de gott. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Har mängder med bilder på den i dimma, ett favoritobjekt att fota.
      Hoppas du har en fin helg.
      kram

      Radera
  8. Mycket stämningsfullt och njutbart inlägg med fina bilder.
    Ett gott nytt fotoår önskar jag dig!
    /SA

    SvaraRadera
  9. Tystnad... Vackra bilder
    Take care. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen! Du skulle varit med, det var så stillsamt.
      kram

      Radera
  10. Så vackert skrivet och fina bilder Kram Suss

    SvaraRadera
  11. Thanks for any other wonderful post. Where else may just anybody get that type of info in such a perfect method of writing?
    I have a presentation subsequent week, and I am
    at the search for such information.
    Visit my weblog ; Adipex pills

    SvaraRadera
  12. Underbart vackra bilder och text. Varma tankar till dig! Anita

    SvaraRadera