Det är halt att gå på klippor i februari, men nuet vill ha vårt besök

När årstiden kapslar in varandet i kalla hårda timmar,

handlar det om att gräva djupt.

Någonstans där ute finns dagen.

Himlen faller tungt över land och hav.

Bästa vän delar tystnaden och västkustvintern, vad mer kan man begära?

Jag har solsug...

Finnas, funnits, fanns

Jag finner dem.

De finner mig.

Snö-öar

Friheten lekte sin väg ut mot horisonten.

Äventyraren log och tog för sig.

Vinterbarnet summerade dagen och noterade i hjärtats arkiv.

På 8:e våningen i tidshuset

Lager på lager.

Tid som staplas i skikt.

Ett tvärsnitt rakt genom en vänlig lördag.

Minnen i ett hus utan tak.

Why?

Två typer i täckbyxor...

...tog en stillsam och tyst promenad längs havet. 

De uteblivna orden sa egentligen allt.

Vi delade sorgen från gårdagens overkliga och smärtsamma händelse,

vi delade nuet i den frusna sanden och såg tillsammans mot horisonten som förlöste en framtid.

Jag har en bästa vän.

Jag är rik.

Dimman är min vän

Viktlösa tankar som inte skäms för att gråta.

Känner mig omfamnad och beskyddad av staden och dimman.

Ingen av dem ställer färgglada krav på mig just nu och känslan är

trygg och fri.

Dimman låter mig vandra längs kända gator och vägar.

Den känner igen mig.

Jag ser utan att synas.

Jag fortsätter tälja på min framtid.

Osynlig

Drar mössan över huvudet och låtsas att jag inte syns.

Sov gott Karin

Musketör.

Kämpe.

Hjälte.

Helvetet på jorden försökte ta dig.

Himlen fick dig

Allt för tidigt.

Hålet inom mig läker aldrig. Du fattas mig!

Du gav och du tog, precis som en sann vän, som vandrat så många gånger genom mina tankar och mitt hjärta,

att där finns en upptrampad stig.

Den är din.

Du lilla ömtåliga sparv, du högt flygande örn.

En vän för livet, och även efter det.

Sov gott min vän, jag bär dig ömt och varsamt inom mig.

Du gav mig mycket att minnas.

Härmed förklarar lille kaxige D`Artagnan Musketörerna för upplösta, de blir aldrig de samma utan dig.

Tack underbara "bästis" Karin för allt du gav. 

Jag ska förvalta det väl.

Och för er som inte kände henne, det är Karin i mitten,

Så minns jag henne.