Med båda fötterna på stadig berggrund

Står stadigt.

Obeveklig i min vilja.

Ser ut över blå horisont och känner doften av framtiden.

Klippa, det är jag. 

Tillåter vänskaplig bebyggelse och förser äventyrare med vägledande fyrar.

Stark.

Kraft, vilja och mod

Att spränga gränser, att försätta berg.

Låta sig själv blomma och bryta sig fram mot sina mål.

Kraft, vilja och mod.

Vykort

Vissa syner är som vykort, man vill posta dem till någon när eller kär.

Har man sin bästa vän till vänster om sig, spar man porto.

Tack för en underbar fotohelg vännen!

Stöttad

Ibland behövs lite stöd i tillvaron.

Swinging in the sun

Längs vägen till idag

Åren har passerat, 26 år har kommit och gått.

Dagar av tonår har jag lämnat vid det huset.

Luftgevär, moppe och uppfinnandet av fullkontaktsinnebandy...

Lärorika utflykter, äventyr.

År som svetsat ihop mig och min kusin, tid som format oss på vägen 

till det vi är i dag.

Vinter året om

Svunna dagar faller från taket. 

Väggarna består av skal, tidsperioder.

Hörnen släpper taget och låter alla som vill läsa baklänges i historien.

Det enda som tidens tand avstått från att gnaga på,

är den vintriga bilden som, så länge jag minns, 

suttit på samma plats, oavsett årstid.

A piece of history

Vinden rör sig genom granarna.

Jag har lämnat fotspår i den vita orörda snön.

När jag ser in i smedjan kan jag höra hammarslagen, känna doften av

glödgat järn.

Tiden har gått och lämnat kvar den lilla smedjan i skogen.

Hemmets härd

När kylan håller hårt,

kan en varm syn bota hemlängtan, sorgsenhet och ensamhet.

En detalj som helar.

Dun, värmande nyanser som ridderligt kämpar mot blå/vita minusgrader.

Det finns ett hem.

Som smultron på ett strå

De talar för sig själva.

Kyrkstallarna vid Nordingrå kyrka.