måndag 30 april 2012

Längs vägen till idag

Åren har passerat, 26 år har kommit och gått.
Dagar av tonår har jag lämnat vid det huset.

Luftgevär, moppe och uppfinnandet av fullkontaktsinnebandy...
Lärorika utflykter, äventyr.
År som svetsat ihop mig och min kusin, tid som format oss på vägen 
till det vi är i dag.



28 kommentarer:

  1. Många minnen:)...var det ett övergivet hus för 26 år sedan oxå eller vem bodde där då? Kram Tess

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min kusins styvpappa hade huset, med smedja, loge, bagarstuga och en massa skog till. Nedanför ligger en sjö med en liten ö i. Han är borta nu och tiden har gnagt hårt på huset. Vi var där hela somrar, lov och helger.
      kram

      Radera
  2. Vad spännande det är med en människas utvekling och utformaning. Vad som gör en till det man blev och hade det sett annorlunda ut vid en annan uppväxt? Låter som du haft mycket spänning i din tonår Kram Suss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft en händelserik uppväxt och tackar den för den jag är. Livet har en oförutsägbar förmåga att prägla en.
      kram

      Radera
  3. Kul att du har huset på bild. Alla minnen från barn och ungdomstiden finns ju inte alltid på bild och bilder kan göra det lättare att komma ihåg. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minnena har egna bilder, den här tog jag för några veckor sen, en återblick av tid som gått.
      kram

      Radera
  4. Vilket fint gammalt hus och väldigt vackert fotografi!
    Ha en fin vecka!
    ☼☼☼

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Huset har betytt mycket för mig och min kusin.
      Ha det bra!
      kram

      Radera
  5. Synd på ett vackert hus att ingen verkar rå om och det... kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt nån som rår om det. Och vi fick prata med henne. Hon planerar att riva det, bygga upp det i samma arkitektur fast lite längre ner. Det gladde våra hjärtan! Den nya ägaren förvaltar hemmanet väl!
      kram

      Radera
    2. Härligt att höra! Då hoppas vi på att det blir av :-) kram

      Radera
  6. Vackert fotat. Livet formar en verkligen till den man är på gott och ont.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst är det så, och ibland suddas gräns mellan kusin och bror ut...

      Radera
  7. Ett vackert fotografi på ett lika vackert gammalt hus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är en helt fantastisk plats!

      Radera
  8. fullkontaktsinnebandy...det lät spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som inte dödar - det härdar... en fyra år äldre manlig kusin och jag...kamp, kärlek och ren sport!!

      Radera
  9. Ett vackert hus som känns spånnande på något vis.
    Skulle gärna kliva in genom dörren och vandra runt i de olika rummen.
    Många tankar och minnen förstår jag. Alla bär vi på dessa skiftande minnen från ungdomen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min kusin och jag fick gå in, efter alla dessa år. Vi fick se, det som en gång var vårt. Vi delar något speciellt.

      Radera
    2. Vilken känsla att återvända. Om än för en liten stund.

      Radera
  10. Et spennende hus og bilde.
    Ønsker deg en flott fotohelg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det var en speciell känsla att återvända.

      Radera
  11. Som ett "eget" museum, övergivna tysta hus som en gång var livs levande..

    Själv besökte "mitt" museum förra sommaren, eller rester av det...
    Ord som skulle beskriva har inte mognat än...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Orden kommer. När känslan är redo för dem. Kram

      Radera
  12. var rädd om fina minnen.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jag alltid. De är en rikedom. Kram

      Radera
  13. Ödehusen som alla sin historia och som berättar om man lyssnar. Fint och ömsint fotat/brita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det finns så mycket historia att lyssna till.

      Radera