Jag följer vågornas väg mot land

Närmare och närmare.

Snart nuddar jag.

Landstiger och berör.

En spegel av harmoni

Själen gäspar lojt och kurar ihop sig intill den mjuka tystnaden.

Blicken sveper på låg höjd över vattnets eldfärgade yta.

I tanken finns en hunger efter månen.

Skruvad duo

Känns som den rubriken kommer bita mig i svansen...

Men det bjuder jag på!

Strof ur tidens symfoni

Dåtiden seglar i nutid mot framtiden.

Ett fartyg av imperfekt, styr i presens mot futurums horisont.

En förenare av tider.

Sense the fire

Dansande lågor flirtar med sinnena.

Utsatt

Hårt ansatt av nordvästlig vind.

En tapper sommarskönhet.

Visst nappar det!

Mamma metar med en halv mask.

Med fanan i topp

Styras mast pekar mot himlen.

Som om den visar all världens blickar vägen

till det vackra fartyget.

Surströmming

Mmm...

Mer behöver inte ordas.

En varm hälsning till min saknade fotokompis och 

surströmmings-kompanjon.

Snart är det vår tur!

Ett eldigt välkomnande

Mitt Ångermanland hälsade mig välkommen hem,

genom att sätta himlen i brand.

Bergskedja av trä

En djärv profil.

Varning för snöras

Jävla skitväder!

Skylten jag fann på Sandslån i påskas, känns helt plötsligt inte helt skogstokig...

Snö.

I maj,

I Halmstad.

Bläh!

Jag ringer dig...

Bestående.

Imperfekt i presens

Dåtidens storhet lever kvar i rostiga minnen.

Vittnen om en era full av industrier och sjöfart.

Jag försöker lyssna till historien tingen berättar om Ådalen ,

där jag är född och uppvuxen.

Onda ögat

Känner mig en smula provocerad och

iakttagen av trädet till höger om min sittplats...

Tankesmedja

Svunna tider minner om konstverk.

Jag tänker på skönhet.

Skönheten tänker på mig.