måndag 18 februari 2013

Det är halt att gå på klippor i februari, men nuet vill ha vårt besök

När årstiden kapslar in varandet i kalla hårda timmar,
handlar det om att gräva djupt.

Någonstans där ute finns dagen.

Himlen faller tungt över land och hav.
Bästa vän delar tystnaden och västkustvintern, vad mer kan man begära?



14 kommentarer:

  1. Fin dag, västkustvintern gör dock fotofingrar kalla och ömma, extra stort tack till muggen med hett kaffe.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för välbehövlig liten utflykt vännen! Kaffe finns alltid!
      kram

      Radera
  2. Jättefina bilder från er dag vid kusten. Även om man längtar efter solen, så är naturen vacker ändå :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Naturen har alltid sin speciella skönhet... Bara gott att få komma ut lite.

      Radera
  3. Nu är bästa tiden. Ljuset kommer åter och allt ljuvligt som ska hända i naturen är kvar, alldeles runt hörnet. Som en fredageftermiddag innan helgledigheten har börjat... Förväntan...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, nuet är närvarande, sen är höljt i förväntan.
      kram

      Radera
  4. Här kom beviset på att västkusten är vackert oavsett årstid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Västkusten är alltid Västkusten... Den förför.

      Radera
  5. Annorlunda från sommaren, men fortfarande vackert.

    SvaraRadera
  6. Det är härligt att dela stunder med vänner och med naturen.
    Kram i snölandet :)

    SvaraRadera
  7. Nuet säger man inte nej till.

    SvaraRadera
  8. Väl värt att halka runt på klipporna. Ljuset är fantastiskt denna årstid.

    SvaraRadera