lördag 21 april 2012

A piece of history

Vinden rör sig genom granarna.
Jag har lämnat fotspår i den vita orörda snön.

När jag ser in i smedjan kan jag höra hammarslagen, känna doften av
glödgat järn.

Tiden har gått och lämnat kvar den lilla smedjan i skogen.





20 kommentarer:

  1. en vind sveper in från en svunnen tid :) Kram Suss

    SvaraRadera
  2. Så fint...minnen från förr...Det är många smedjor som står och förfaller...synd...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nutid blir dåtid, vi måste lära oss att minnas.

      Radera
  3. alltid lite tragiskt att se dessa förfallan byggnader, men samtidigt lite spännande att fundera över vem som en gång bott där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag behöver inte fundera. Släkting till mig som ägde den. Jag hade många år av min uppväxt på gården.

      Radera
  4. Vilket ljuvligt minne av hårt arbete och flydda tider. Det slår mig plötsligt att jag är smed, min egen lyckas smed.

    SvaraRadera
  5. Spår av gamla tider, en känsla av nyfikenhet och vemod.

    SvaraRadera
  6. Tänker på min pappa när jag ser dina bilder. Han var smed när jag var liten. Jag fick ju "hjälpa till" där. Det roligaste var att värma järn i elden så att det glödde, banka ut det och sen kyla i vattnet :-)kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delar med dig av dina minnen och din bardom! Stort att mina bilder kan påminna dig.
      kram

      Radera
  7. Att finna dessa "minnesmärken" gör så gott i själen..ha det..Maria

    SvaraRadera
  8. Tur att det finns det övergivan - blir så intressanta tankar, funderingar och bilder. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt... tanken slukar intrycken, fantasin målar fritt.
      kram

      Radera
  9. Tidens tand...
    fina bilder.

    SvaraRadera