fredag 2 september 2011

Sagohimmel

I samband med hemgång från jobbet lyfte jag blicken mot himlen.
Det var som att läsa en saga...




8 kommentarer:

  1. häftig himmel som du fångat fint.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Vackert. Inte så dumt att lyfta blicken mot himlen ibland i stället för att se ner i backen. Själen får sig ett lyft också, inte bara ögat.

    SvaraRadera
  3. Ja de var verkligen sagomoln :) Kram Suss

    SvaraRadera
  4. Vad skönt att det lilla trollet som höll på att bli uppäten av den stora skräckinjagande fisken i början av sagan klarade sig och kunde vandra vidare i lugn och ro för att sedan leva lycklig i alla sina dagar...

    SvaraRadera
  5. En alldeles underbar saga. Den ska jag komma ihåg att läsa för Erik och Alice. Kanske inte exakt samma saga, men något liknande.

    SvaraRadera
  6. Himmlen ser alldeles konstgjord ut. Men den är ju sin egen konstnär och skapar som den vill. Kul att du hann fånga det vackra på bild innan det blåste bort.

    SvaraRadera
  7. Sarah; tack vännen! Det var en ytterst märklig syn! kram

    Eva; ibland sker det utan anledning, jag bara ser uppåt, för att söka molnen. Jag behöver dem.
    kram

    Suss; de var precis det!
    kram

    Marina; Trollet andas ut....

    Steve; Känner mig hedrad, som gett dig en idé till en saga att läsa för nära och kära!

    T o T; Ja du....kunde inte slita blicken från himlen!

    Gunilla; var bara en slump att jag såg det, och det var så under nästan en timme! Fick några kollegor att stanna upp och beskåda det också.

    SvaraRadera