torsdag 22 september 2011

Diffust längre fram

Tiden bryter sin väg genom livets berggrund.
Framtiden är otydlig, svårläst.

Med små känsliga händer känner jag mig fram.
Jag är på väg.



4 kommentarer:

  1. Precis som det ska vara - framtiden ska vara otydlig, eftersom man i alla fall inte vet vart man kommer att hamna, och vägen mot framtiden får gärna vara sådär kantad av något vackert...

    SvaraRadera
  2. Marina; precis, framtiden är en bok - jag vänder blad och läser vidare.

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet, gillar de poetiska Kram Suss

    SvaraRadera
  4. Suss; tack... det var en väldigt vacker tanke jag hade när jag såg motivet!
    kram

    SvaraRadera