onsdag 8 juni 2011

Bänkad

Bortglömd och placerad bakom ett lika bortglömt uthus.
Flagnad och med bitmärken efter tidens vassa tand.

Och ändå, så vacker.



11 kommentarer:

  1. Ja, det är märkligt hur gammalt och slitet väcker känslor av ömhet och skönhet. Historien och livet talar i det slitna. Det är vackert det.

    SvaraRadera
  2. ja...mycket vacker. kram/c

    SvaraRadera
  3. Tänk vad många tankar lite nötta saker väcker. Jättefint!

    SvaraRadera
  4. får mig att tänka på mormors eftermiddagskaffe i trädgården nere vid härbret. Morfars enorma, blåskimrande riddarsporrar tittade på när vi åt. Somrarna var oändligt långa på den tiden.

    SvaraRadera
  5. Ibland önskar man att dessa gamla ting kunde berätta sin historia...

    SvaraRadera
  6. Kanske sliten och nött men vacker på sitt sätt. Den har säkert en lång och spännande historia att berätta om man tar sig tid att lyssna.

    Kram.

    SvaraRadera
  7. Om ändå bänken kunde tala. Ojojoj,vilket skvaller den skulle kunna berätta då.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  8. Snyggt fångat...
    Mvh Halina

    SvaraRadera
  9. Vill bara hålla med om vad Gunilla så fint beskriver.
    Det är vacker det.
    Liksom din fångande blick.

    SvaraRadera
  10. Det är något visst med bänkar...vem har suttit och njutit på denna månntro?
    //Gittan

    SvaraRadera
  11. Tack alla för era fina ord om min bild! Bänken finns på en fäbodvall, där min pappa är född och där jag tillbringade stor del av min barndom.

    SvaraRadera