måndag 11 april 2011

Spöklikt

Ljudlöst tycktes rörelserna sakta in.
Världen krympte, rörde mig med en fuktig kram.

Sinnena skärptes, de stördes inte av vardagars brus.
Oförglömlig stund.
Allt var lika nära mig,
som jag var nära allt.



8 kommentarer:

  1. Åh, så fint. Speciellt den översta. Det är något speciellt med vägar som försvinner i dimman. Vad kommer att hända där och vad hittar man?

    SvaraRadera
  2. Dina bilder ger ro. Så vackert!

    SvaraRadera
  3. När jag ser dina bilder får jag en vision av en roman, eller en film. En mörk historia med en väl dold hemlighet.
    På andra sidan bron väntar någon i dimman...
    Eller så är det bara den vackra och underbara stillheten.

    SvaraRadera
  4. tack Wildhearts! Det var en rofylld stund.

    Monika, skriv.

    SvaraRadera
  5. Gråheten. Tänk vad mångfärgad och vacker den är.

    SvaraRadera
  6. Underbara bilder, rogivande, romantik och mystik går hand i hand.

    SvaraRadera