...sträcker jag mig efter min livboj.
Jag sluter mina ögon så hårt så det gör ont.
Jag skriker inom mig och förbannar det fruktansvärda som inträffar, det som är så omfattande
så jag inte förmår vira medvetandet omkring det.
Jag håller mig till min livboj, min trygghet, min bästa vän.
Hopp.
Vilken fin symbol du fångat med ord och bild!
SvaraRaderaHoppet är det sista som lämnar en.
SvaraRaderaVad fint skrivet.
Kram på dig!
Bojen - en frälsarkrans med hopp om att det går att hjälpa och lindra.
SvaraRaderaJag är rik, jag har en bästa vän.
SvaraRaderaHon ger hopp, trygghet och glädje. Det är vad jag håller fast vid. Alltid.