Den Ofrivilliga Bloggaren

söndag 30 oktober 2011

Det är förvisso en bit kvar till advent, men jag börjar nu.

Jag bläddrar bland varma vackra minnen, öppnar luckor och fröjdas.

Det jag ser är presenter som medvetandet sparat åt mig, för att återanvändas

under höstens slutskede.

Jag öppnar en lucka idag, och minns en ljummen kväll vid kusten.
Tack till min bästa vän för det tysta sällskapet.

En viloplats på gränsen mellan höst och vinter.

En stund över för tanken att vänja sig.

Snart kapslar frost, snö och is in sommarens minnen.

Jag bevarar de dyrbara stunderna i mitt varma hjärta,

där är de alltid levande.

...and walk by my side.

Tandläkarskräck....

En promenad i en mild orkan av höstdofter.

Vilda och vackra.

Jag möter dem lite då och då.

Drakarna.

Vi hälsade artigt på varandra och sen var det inget mer med det.

Jag tror att de är fridlysta.

Jag siktar så högt jag kan.

Pekar ut mitt mål och ler.

Rustad och beväpnad med kunskap och envishet.

Jag har vind i seglen.