Den Ofrivilliga Bloggaren

måndag 16 juli 2012

En blommande pion berättar sin historia.

Jag hör uppmärksamt på och tar försiktigt bort lite ogräs, de lyssnar ändå inte.

Med små smutsiga händer, vårdar jag bladen i livets bok ömt.

De spelar roll.

Tankarna tar sin rättmätiga plats.

På den spegelblanka ytan erövrar de sina kungadömen.

Nu vet jag.

Konturlös tystnad.

Ögat slukar stillheten.

Himmel och älv möts, de nuddar ömt vid varandra.

Tiden brydde sig inte om att röra på sig.

De gröna nyanserna bäddade in oss i en djungel där fantasin började författa sina egna historier.

En varm plats som kallar oss tillbaka på nya äventyr.

Jag tar med kaffe och mackor, tar du vatten och en filt att sitta på?

...har jag umgåtts med blommor i mors och fars trädgård.

Inte ofta man ser en växt böja sig ner för att kyssa en annan....

Även den mest romantiske kan rodna i kanterna...

Om man bara hittar det perfekta trädet,

kan man klättra upp på ett moln.

Det sägs ju att ögonen är själens speglar.

Ett hus har själ och vindögon.

Om man viker det här huset på mitten, förenas två själar,

som ett perfekt pussel.

Eftersom det regnar här i min stad, får jag tänka mig till solsken och gröna ängar.

Minnet backar till ett ögonblick i Bohuslän, fångat i mitten av maj månad.

Glad midsommar önskar jag er alla!