Den Ofrivilliga Bloggaren

måndag 20 juni 2011

Seglar mot nya marker, mot en ny tid.

Landet Framtid skymtar i horisonten och jag håller rak kurs.

På min resa har jag packat med mig det som gör mig gott,

människor vars värme ger mig vingar, vars tro på mig ger mig mod att använda dem.

Jag ser mig inte om.

Närmare och närmare.

Snart nuddar jag.

Landstiger och berör.

I love you guys!

Puss o Kram från lille D´artagnan.

Sällan jag befinner mig UNDER Höga Kustenbron...

Oftast PÅ, men det är ju intressant att bli påmind om nya perspektiv emellanåt.

Själen gäspar lojt och kurar ihop sig intill den mjuka tystnaden.

Blicken sveper på låg höjd över vattnets eldfärgade yta.

I tanken finns en hunger efter månen.

Känns som den rubriken kommer bita mig i svansen...

Men det bjuder jag på!

Dåtiden seglar i nutid mot framtiden.

Ett fartyg av imperfekt, styr i presens mot futurums horisont.

En förenare av tider.

Dansande lågor flirtar med sinnena.

Jag känner mig fast och tryggt förankrad i mig själv,

i min tillvaro.

De må blåsa kyliga och falska vindar kring mig,

på vissa områden, men...

Jag har en trygg hemmahamn.

Där är det lä.

Hårt ansatt av nordvästlig vind.

En tapper sommarskönhet.