Längs vägen till idag

Åren har passerat, 26 år har kommit och gått.

Dagar av tonår har jag lämnat vid det huset.

Luftgevär, moppe och uppfinnandet av fullkontaktsinnebandy...

Lärorika utflykter, äventyr.

År som svetsat ihop mig och min kusin, tid som format oss på vägen 

till det vi är i dag.

Vinter året om

Svunna dagar faller från taket. 

Väggarna består av skal, tidsperioder.

Hörnen släpper taget och låter alla som vill läsa baklänges i historien.

Det enda som tidens tand avstått från att gnaga på,

är den vintriga bilden som, så länge jag minns, 

suttit på samma plats, oavsett årstid.

A piece of history

Vinden rör sig genom granarna.

Jag har lämnat fotspår i den vita orörda snön.

När jag ser in i smedjan kan jag höra hammarslagen, känna doften av

glödgat järn.

Tiden har gått och lämnat kvar den lilla smedjan i skogen.

Hemmets härd

När kylan håller hårt,

kan en varm syn bota hemlängtan, sorgsenhet och ensamhet.

En detalj som helar.

Dun, värmande nyanser som ridderligt kämpar mot blå/vita minusgrader.

Det finns ett hem.

Som smultron på ett strå

De talar för sig själva.

Kyrkstallarna vid Nordingrå kyrka.

Dukat för Godot...

Det är inte lätt att bjuda Godot på middag...

Man lär få vänta.

Fråga Vladimir och Estragon,

de väntar än.

Sagoland

Vilka sagor berättas i denna skog?

Vilka är invånarna?

Fantasin författar, skriver på ark av frihet.

Påsk i norr

Snön som föll i natt smyckade omgivningen.

Diamanter för ögat att beskåda.

Mjukt.

Kärt återseende

Har inte träffat hunden i fråga sen jul.

Matilda.

Dessa dagar går jag inte ensam i mina fotspår,  jag är förföljd.

Hela tiden.

Söt vovve...

På bild...

Handslag vänner emellan

De speglar sig alla i Nissans vatten.

Ur olika perspektiv.

De ser sig själva,

i varandra.

Olika,

men ändå lika.

De trivs tillsammans.